Navet 1

Att Anna Gunnarsson[1] från Navet kommer till Campus idag är ett bra alternativ till att vi ska åka till Borås. Gunnarsson berättar om senaste boken; Tunda och Triton Spännande fysiksagor med experiment. Hon förklarar att genom handdocka, saga och berättande kan man få en bra start med små barn, en bra inledning till ett arbete som funkar med de flesta.

Vi får i uppdrag att tillverka katapulter i olika modeller. Det är roligt och känns som en arbetsuppgift som skulle passa barn i fem, sexårsåldern. Det blir ett sätt att arbeta med naturvetenskap och konstruktion. Språket och matematiken kommer in om man samtalar om det som sker och exempelvis mäter upp hur långt man kan få iväg en marshmallow.

Några av de katapulter som tillverkades av oss idag

Vi får tips om att tillverka pappershelikoptrar och pappersflygplan. En spännande idé och aktivitet som Gunnarsson testat är att bygga en riktigt stor katapult. Genom att skjuta iväg en naturtvättsvamp som är dränkt i färg och som får träffa ett stort uppspänt lakan kan man skapa fantastiska konstverk. Detta tycker jag låter häftigt och inspirerande.

Nästa uppdrag som vi får är att bygga upp en ”skuggstad”, en skyline. Detta är ytterligare en uppgift som jag känner skulle passa barn i åldern fem till sex år, naturligtvis skulle det funka med både något yngre och definitivt äldre också. En ganska enkel aktivitet där barnen får skapa och utforska gemensamt och som skulle gå att genomföra under vår VFU. Vi får ta del av bilder och film på nätet som fås fram genom sökorden ”shadow art”.

 

Gott samarbete bidrar till en häftig skyline

Varför uppfinna hjulet på nytt, när barn utforskar tar det ändå sina egna vägar och lärandeformer. Något i den stilen uttrycker Gunnarsson och med detta menar hon hur vi kan ta del av böcker och nätet när vi söker idéer till nya aktiviteter som går att göra tillsammans med barn. Att vi kan ta del av sådant som redan finns, det behöver inte vara något som helt och hållet från början kommer från oss själva. Jag kopplar dessa tankar till Drivhusets workshop, att inspiration kan inhämtas från ett befintligt material men att det kan vidareutvecklas eller ibland behöva anpassas.

Under sista delen av dagens pass ska vi skapa egna berättelser. Vi får ta del av goda råd om hur man kan skapa en karaktär och en handling i en berättelse. Det är på många sätt en bra uppgift men det är fredag eftermiddag och tyvärr har min kreativa hjärnhalva gått på ledighet. Det är lite svårt att koncentrera sig, bollar idéer med bordsgrannen. Tror att många av oss vill få in dagens övningar i en berättelse och kanske använda som del i didaktiskt material. Alla skriver så pennorna glöder, alla utom jag.

När vi till sist ska läsa upp våra berättelser säger jag ”pass”. För mig är en skapande process något som bör få ta lite tid, något som får växa fram. Tidspress tar udden av det roliga, det kreativa och ibland blir det stopp. Efter idétorka under en lektion kan det räcka med en stund på cykeln hem, då faller allt på plats; att jag inte tänkte på det, eller gjorde så... 

Barn jämför sig själva med andra (precis som vi vuxna). I mitt ledarskap önskar jag minska press och jämförelser. Helst ska ingen behöva känna att de måste visa upp vad de skapat eller gjort, istället för att som pedagog säga att alla ”ska visa” kan man fråga om någon ”vill visa”. Det är så lätt att barn känner att de misslyckats vid jämförelse med andra. Men jag är medveten om att barn också kan känna stolthet över att få visa vad de åstadkommit och att det kan finnas en poäng med att lära av varandra, detta gör att det blir en viss balansgång för oss som pedagoger.

---

[1] Anna, Gunnarsson. Workshop: Navet. Campus Varberg, 2016-02-05.