Visar inlägg med etikett Navet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Navet. Visa alla inlägg

onsdag 20 april 2016

Navet 2

Idag får vi träffa Anna Gunnarsson[1] igen. Dagens tema är hållbar utveckling med indelning i tre delar; föreläsning, skapande med återvunnet material och tillverkning av rörliga robotar.

Föreläsningen handlar om vår miljö och hur vi påverkar den genom vår konsumtion. Exempel som ges är hur mycket vatten som går åt för att tillverka kläder och jeans i synnerhet. Vi kommer in på en intressant diskussion kring plast och är överens om att dagens samhälle innehåller mycket plast vilket märks när vi källsorterar. Gunnarsson går igenom olika plastsorter och hur vi kan tyda de beteckningar som finns på olika plastförpackningar.

Det vi gör påverkar kommande generationer! Vår medvetenhet är viktig! Inte minst i vårt arbete som pedagoger.

När det är dags för skapande med återvunnet material lyfter Gunnarsson hur vi inte behöver komma på nya idéer själva utan kan få tips genom att söka på internet och sno någon annans idé. Detta är något Gunnarsson tog upp även vid förra tillfället och som jag haft med mig vid skapande av didaktiskt material. Som inspiration får vi se bilder där återvunnet material som obrukbara flip flop, plastpåsar, aluminiumburkar och petflaskor använts till spännande skapelser. Efter detta är det vår tur och till det vi skapar ska vi koppla ett budskap.

Tanken: en svan som hamnat i ett oljeutsläpp










































Eftermiddagen ägnar vi åt att tillverka robotar med små inbyggda motorer. Kul sätt att kunna göra ”riktig” teknik! Jag upplever mig själv som väldigt oteknisk och funderar över hur detta ska gå…

Uppdrag 1: Tillverka en robot så att han rör sig och ritar ett mönster.





















Det går riktigt bra. När alla är klara är resultatet fyra små robotar som rör sig på olika sätt och därmed också ritar upp olika mönster på det stora pappret som är utlagt på golvet. Häftigt!






















Uppdrag 2: Utveckla någon annans robot så att han rör sig annorlunda och ritar ett annat mönster.

Uppdrag 3: Ta tillbaka egen robot – dags för tävling! Vem blir kvar längst?




















Min reflektion kring den här aktiviteten, utifrån att göra den med barn på förskolan, är att det är en ganska tuff utmaning. Mycket finmotorik vad gäller att få till koppling mellan motor och batteri samt att få allt på plats med tejp. Men med de äldre barnen är det säkert möjligt, med hjälp och stöd av pedagog. Tänk vad roligt och spännande när de upptäcker att det faktiskt går att göra en ”riktig” robot alldeles själv! 




[1] Anna, Gunnarsson. Workshop: Navet 2. Campus Varberg, 2016-04-19.

lördag 6 februari 2016

Navet 1

Att Anna Gunnarsson[1] från Navet kommer till Campus idag är ett bra alternativ till att vi ska åka till Borås. Gunnarsson berättar om senaste boken; Tunda och Triton Spännande fysiksagor med experiment. Hon förklarar att genom handdocka, saga och berättande kan man få en bra start med små barn, en bra inledning till ett arbete som funkar med de flesta.

Vi får i uppdrag att tillverka katapulter i olika modeller. Det är roligt och känns som en arbetsuppgift som skulle passa barn i fem, sexårsåldern. Det blir ett sätt att arbeta med naturvetenskap och konstruktion. Språket och matematiken kommer in om man samtalar om det som sker och exempelvis mäter upp hur långt man kan få iväg en marshmallow.

Några av de katapulter som tillverkades av oss idag






















Vi får tips om att tillverka pappershelikoptrar och pappersflygplan. En spännande idé och aktivitet som Gunnarsson testat är att bygga en riktigt stor katapult. Genom att skjuta iväg en naturtvättsvamp som är dränkt i färg och som får träffa ett stort uppspänt lakan kan man skapa fantastiska konstverk. Detta tycker jag låter häftigt och inspirerande.

Nästa uppdrag som vi får är att bygga upp en ”skuggstad”, en skyline. Detta är ytterligare en uppgift som jag känner skulle passa barn i åldern fem till sex år, naturligtvis skulle det funka med både något yngre och definitivt äldre också. En ganska enkel aktivitet där barnen får skapa och utforska gemensamt och som skulle gå att genomföra under vår VFU. Vi får ta del av bilder och film på nätet som fås fram genom sökorden ”shadow art”.

 
Gott samarbete bidrar till en häftig skyline








Varför uppfinna hjulet på nytt, när barn utforskar tar det ändå sina egna vägar och lärandeformer. Något i den stilen uttrycker Gunnarsson och med detta menar hon hur vi kan ta del av böcker och nätet när vi söker idéer till nya aktiviteter som går att göra tillsammans med barn. Att vi kan ta del av sådant som redan finns, det behöver inte vara något som helt och hållet från början kommer från oss själva. Jag kopplar dessa tankar till Drivhusets workshop, att inspiration kan inhämtas från ett befintligt material men att det kan vidareutvecklas eller ibland behöva anpassas.

Under sista delen av dagens pass ska vi skapa egna berättelser. Vi får ta del av goda råd om hur man kan skapa en karaktär och en handling i en berättelse. Det är på många sätt en bra uppgift men det är fredag eftermiddag och tyvärr har min kreativa hjärnhalva gått på ledighet. Det är lite svårt att koncentrera sig, bollar idéer med bordsgrannen. Tror att många av oss vill få in dagens övningar i en berättelse och kanske använda som del i didaktiskt material. Alla skriver så pennorna glöder, alla utom jag.

När vi till sist ska läsa upp våra berättelser säger jag ”pass”. För mig är en skapande process något som bör få ta lite tid, något som får växa fram. Tidspress tar udden av det roliga, det kreativa och ibland blir det stopp. Efter idétorka under en lektion kan det räcka med en stund på cykeln hem, då faller allt på plats; att jag inte tänkte på det, eller gjorde så... 

Barn jämför sig själva med andra (precis som vi vuxna). I mitt ledarskap önskar jag minska press och jämförelser. Helst ska ingen behöva känna att de måste visa upp vad de skapat eller gjort, istället för att som pedagog säga att alla ”ska visa” kan man fråga om någon ”vill visa”. Det är så lätt att barn känner att de misslyckats vid jämförelse med andra. Men jag är medveten om att barn också kan känna stolthet över att få visa vad de åstadkommit och att det kan finnas en poäng med att lära av varandra, detta gör att det blir en viss balansgång för oss som pedagoger.




[1] Anna, Gunnarsson. Workshop: Navet. Campus Varberg, 2016-02-05.