Hallands kulturhistoriska museum

En solig vårdag med besök på Varbergs fästning och Hallands kulturhistoriska museum! Vad fint det har blivit efter ombyggnaden! Mer modern look, fin entré och mysigt café. 

Vårt museum här i Varberg har flera spännande utställningar som säkert fängslar barn på många sätt. Här finns en modell av fästningen med dess olika byggnader, Bockstensmannen, både som skelett och som uppbyggd modell, beskrivning av bondelivet förr i tiden och Varberg som kuststad med mera. Jag tänker att här är det lätt för pedagoger och barn att hämta inspiration inför nytt tema eller arbetsområde.

I den lokala tidningen har jag läst om Susanna Arwins tantskulptur ”Med handväskan som vapen”. Här står tanten mitt på borggården tillsammans med en massa andra tanter; skulpturgruppen ”Tantfullness”. Handväskan som svingas var i verkligheten riktad mot ett gäng, om jag uppfattat det rätt, rasister. Skulpturens budskap handlar om att våga stå upp mot rasism och främlingsfientlighet. Skulpturgruppens budskap handlar om att lyfta fram äldre kvinnors visdom och styrka. När jag ser alla tanter på rad går mina tankar till mormor men också till terrakottaarmén i Xian, Kina. Genom att ta del av olika konstverk får vi associationer och tankegångar, kanske frågetecken kring det vi ser. Min reflektion utifrån detta är hur viktigt det är att vi talar med barn kring det vi ser när vi besöker en utställning och låter dem dela med sig av sina tankar och ställa eventuella frågor. 

En utställning nu i vår är ”Med saxen som pensel”. Karen Bit Vejle uttrycker sig genom psaligrafi, en konstform som innebär att klippa i papper. Jag har aldrig tidigare hört benämningen psaligrafi, däremot har jag klippt i papper efter att ha vikt det en eller flera gånger och på så sätt skapat fina symmetriska mönster. Den här utställningen är dock på lite mer avancerad nivå.

Att låta barnen klippa i papper är en aktivitet där barnen får träna sin finmotorik och utforska vad som händer om man klipper si eller så. Det finns inga rätt eller fel, det behöver inte presteras utan handlar om att undersöka med hjälp av enbart papper och sax. Olika slags papper i olika färger kan bli härliga tavlor som kanske klistras upp på fönstret eller på ett papper av annan färg. 

Summa summarum tar jag med mig, efter de museibesök vi gjort, att det finns många möjligheter till lärande om barnen får komma och ta del av allt det som finns att ta del av på ett museum. Jag tror att många pedagoger i förskolan inte känner till eller ser den resurs museet faktiskt är, ibland kanske det glöms bort, vissa pedagoger kanske anser det mest lämpat för äldre eller att det är krångligt att ta sig dit med många barn. På så sätt är det bra att vi har uppmärksammats på museets många möjligheter till att ge barnen nya och berikande erfarenheter.

Göteborgsdag med besök på museum

Idag tar vi tåget till Göteborg för att möta upp Marie Bendroth Karlsson utanför Göteborgs Konsthall. Senare på eftermiddagen ska vi också besöka Röhsska museet.

I Göteborg finns många olika museer, genom att gå in på museilektioner.se kommer man åt en bokningssida för Göteborgs museers lektionsprogram. Förslag på utställningar och museum att besöka får man fram genom att söka på ett önskat tema och ålder på barnen. Vilken resurs och möjlighet att kunna väva in eller bygga upp sin undervisning utifrån ett besök på ett museum!

Göteborgs Konsthall

Hur berättar man om andra? Människors olika livsberättelser och livsöden är något som Magnus Bärtås finner intressant och lyfter i sin utställning. Inledningsvis får vi bekanta oss med den del av utställningen som fått namnet ”De besvikna och förorättade”. Längs en hel vägg i Stora salen ser vi 1 444 stearinporträtt i varierande storlek, de flesta ganska små. Porträtten har skapats genom att smält stearin droppats på tidningsbilder, när stearinet stelnat har trycksvärtan gjort att bilden överförts till stearinet. Vår första uppgift blir att i grupp välja ett stearinporträtt och dikta ihop en kort livsberättelse om personen på bilden. Efter detta går vi till verkstaden för att skapa ett eget stearinporträtt, i tidningar får vi leta upp en person på en bild som vi, i vår fantasi, kan koppla och få in i den livsberättelse vi precis diktat ihop. 

Aktiviteten med stearinporträtt går att ta med sig ut i verksamheten och göra med barn. Vi får in språkutveckling, fantasi, kreativitet, utforskande och samarbete. I mindre grupper får en berättelse ta form, språket används och barnen får ta del av varandras tankar, det finns inga begränsningar utan fantasin får flöda. Tillsammans får de utforska och experimentera med stearinet, i smält form; som rinnig eller mer trögflytande, vad funkar bäst? Möjligheten att få över en bild, funkar det från vanliga fotografier eller måste det vara dagstidningar med trycksvärta? Smält stearin kan man bränna sig på, kanske är det bäst att vuxen gör eller åtminstone bistår vid hanteringen av denna. Vi får dessutom tänka på hur vi förmedlar det här med att använda och tända ljus, detta är ingen aktivitet som ska göras utan vuxen.

Röhsska museet

Vi möts av en museipedagog, Tanja, som ska guida oss genom museet. Tanken är att vi låtsas vara en barngrupp på besök och att vi ska få ta del av en museilektion. Tanja gör oss genast delaktiga och skapar dialog genom att ställa frågor. I en sal får vi uppdraget att leta efter snäckor, i en annan sal efter något som kan kopplas till naturen. En aktivitet är att lyssna till en berättelse, pedagogen Tanja berättar med inlevelse och vi följer rörelserna som görs till. Mot slutet av vår guidning blir vi indelade i grupper där varje grupp tilldelas en lapp med en känsla nedskriven, exempelvis ledsen, glad och kär, uppdraget blir att gestalta känslan var och en i gruppen.

När vi tagit oss runt i museets olika rum kommer vi avslutningsvis till Lisa Larsons utställning. Här tittar vi och samtalar kring en monter med katter och vad dessa små figurerna har och ger för olika uttryck. Även här kommer känslor in, hur de kan uttryckas och hur vi kan tolka dem. En katt ser ut att vara nöjd och lycklig, en annan ser listig ut medan en tredje ser sur ut.

Tanja beskriver hur en del av syftet med museilektioner är att barn ska få bekanta sig med museer. Museibesöket ska leda till att museet upplevs som en bekväm plats att vara på, en plats som skapar lust och väcker nyfikenhet och där barnen får använda sina sinnen. Som pedagog gäller det att vara lyhörd, flexibel och ge barnen tid. Vår delaktighet idag bidrar till bra erfarenheter att ta med sig. Berättelsen med rörelser och vår gestaltning var aktiviteter som också går att göra på förskolan. Men mest av allt tar jag med mig insikten av den resurs som finns här på museet. Duktiga museipedagoger, proffsiga inom sitt område och som det är dumt att inte använda sig av.

Textilmuseum

Karin Olsson Lindström[1] är museipedagog och arbetar på Textilmuseet i Borås.

Lindström frågar om våra erfarenheter från museibesök. Hon menar att barndomens intryck och upplevelser från besök på museer påverkar vår framtida inställning, har vi dåliga erfarenheter så är vi inte lika ivriga att ta med oss våra egna barn eller förskolans barn till en utställning. Ett museum som erbjuder en miljö där barnen utmanas och får utforska och upptäcka på ett lustfyllt sätt leder till såväl positiva erfarenheter som en god lärmiljö.

En utställning på Textilmuseet idag är Hybridernas Poesi. Den norska bildkonstnären Gunvor Nervold Antonsen ställer ut konst, inspirerad av naturen. Utställningen har gjort oväntad succé, bland annat genom att barnen på besök görs delaktiga och får utlopp för sin kreativitet. Enligt Lindström kan det vara svårt att veta vad som går hem och en utställning blir inte alltid som man tänkt.

Efter genomgång och samtal är det dags för praktisk övning. Vi provar oljekritor, färger och tyger, tillsammans på ett spännpapper på golvet skapar och utforskar vi olika material.

Händer och fötter i dagens skapande aktivitet

---

[1] Karin, Olsson Lindström. Textilmuseum. Campus Varberg, 2016-03-21.

Världskulturmuseet

Besök på Världskulturmuseet; två vuxna och fyra barn - en 2-åring, en 10-åring och två 14-åringar. Spännande att se vad de kommer att tycka om besöket och hur de kommer att möta den lite annorlunda utställningen Tillsammans.

På tredje våning tar vi del av Playground – en utställning om normer. Osynliga regler som vi styrs av men samtidigt är med och skapar. Könsnormer har att göra med förväntningar på hur tjejer och killar ska vara för att passa in, exempelvis vad gäller utseende, kroppsspråk och färger.

På andra våning kliver vi in i utställningen Tillsammans – en blandning av utställning och lekplats. Olika avdelningar, rum som blandar föremål i glasmonter med möjligheter att utforska. Olika sinnen aktiveras; hur känns det när vi ligger i den stora kompisgungan och den vickar fram och tillbaka, vad ser vi i taket, hur låter det när vi trampar och hoppar på de färgade cirklarna som ligger utplacerade på golvet. Barnen testar vilken koj som är bäst, den som är mörk eller den med mest ljus.

När vi går ut från museet är alla nöjda med besöket. Det känns som att vi tillsammans har utforskat, upptäckt ett rum i taget och tagit del av innehållet. 2-åringen fick många intryck och en av favoriterna var kompisgungan, känna hur den krängde och se hur älvan eller spindeln dök upp i taket. De äldre barnen verkade också uppskatta den här utflykten, de var aktiva och hade kul.

Barn möter konst

… och vi lärarstudenter får idag möta konst.

Vi börjar med att träffas på Campus där Marie Bendroth Karlsson[1] håller en föreläsning om konst i allmänhet, barns möte med konst och vad vi som pedagoger kan tänka på när barn möter konst, didaktiska frågor som vi kan fundera över. Bendroth Karlsson presenterar Lindströms modell som kan användas likt en tankefigur för mig som pedagog. Vilket lärande vill jag se i en aktivitet och vad blev det sedan för lärande som uppstod, i detta fall vid barnets möte med konst. Utifrån Lindströms modell handlar det om att lärandet kan uppstå I, OM, MED och GENOM konst.

Vad konst är eller hur det uppfattas beror till viss del på sammanhanget och den miljö som omger. Bilder som vi uppfattar ”hemska” i ett visst sammanhang kan uppfattas ”fina” i ett annat. Innan ett barn ser en utställning är det viktigt att en vuxen har besökt utställningen i förväg och vet vad som visas. När sedan barnet är där är det också viktigt att en vuxen finns med och förklarar, hjälper barnet att tolka och sätta ord på konsten.

En bit in på förmiddagen går vi vidare till Varbergs Konsthall som är en del av Kulturhuset Komedianten. Här får vi se skulptören och konstnären Roland Perssons utställning ”Mother”. Hans konstverk är avgjutningar i silikon, i naturlig storlek. Det är häftigt att komma in i utställningshallen och mötas av en elefant i verklig storlek!

Bendroth Karlsson utmanar oss och vill att vi ska associera med något vi kommer att tänka på eller känner när vi ser skulpturerna. Vi får först skriva ner ord på papperslappar. Tanken med detta är att visa på hur man sedan kan samtala om orden och om konsten, hur man kan diskutera ordens betydelse och innebörden för den som skrivit ordet. På detta sätt skulle det kunna bli ett språkutvecklande tillfälle för barn.

Några av alla ord som vi associerade till

Mina tre ord, efter en första snabb runda i konsthallen, är; tanke?, läskigt och ödsligt. Jag blir fundersam och förundrad när jag ser dessa annorlunda konstverk som är utplacerade med mycket ”space” i den stora hallen. Vad är Perssons tanke med sitt verk? Vad vill han säga? Det är inte så lätt att komma fram till detta på egen hand och därför är det spännande och meningsfullt att en konstpedagog berättar om bakgrunden till respektive skulptur. 

Jag är inte en van besökare av konstutställningar men när jag väl besöker en väcks oftast mitt intresse och nyfikenhet. Enligt Bendroth Karlsson kan många människor uppleva en osäkerhet inför möte med konst, detta kan bero på att de inte har fått möjlighet att till exempel besöka konstutställningar när de var yngre.

Det skulle vara kul att ta med sig barn till en utställning och därefter på hemmaplan fortsätta med samtal, diskussioner och arbete utifrån detta besök. En fråga som dök upp under dagens visning är hur barn skulle uppfatta Roland Perssons skulpturer. Särskilt den som visar en naken, lemlästad man med duvor sittande på kroppen. Hur skulle barn uppleva detta? Jag tänker på barns mardrömmar och berättelser hemma som leder till upprörda föräldrar. Enligt konstpedagogen var detta också en fråga man diskuterat tidigare. När en grupp barn varit där vid ett tillfälle hade pedagoger täckt över kroppen så att barnen inte skulle se den. Detta visar vikten av att som vuxen först ha besökt en utställning innan barn tas dit. Jag ställer mig ytterligare en fråga gällande denna skulptur; kan den verkligen, i något sammanhang, ses som ”fin” eller ”vacker”? För mig är den fortfarande ”läskig”.

---

[1] Marie, Bendroth Karlsson. Föreläsning/Workshop: Barn möter konst. Campus Varberg och Varbergs Konsthall, Komedianten 2016-02-03.