Fördjupning – BILD och DRAMA

Läs först mina tidigare inlägg från workshops i bild och drama!!! Tillsammans med den här fördjupningen ger de en helhetsbild av arbetssätt och reflektioner kopplade till bild och drama.

Vårterminens kurs har till stor del handlat om estetiska lärprocesser. Genom föreläsningar, workshops och seminarier har vi fått nya erfarenheter av bild, drama, musik och textil. Nya tankar och idéer har växt fram efterhand som vi själva fått pröva och undersöka. Även museibesök och VFU har bidragit till ökad insikt och förståelse för skapande och för hur estetiska arbetsformer kan användas för barns lärande.

Enligt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2015) är skolans och pedagogers uppdrag att främja elevers utveckling och lärande. Tiden i skolan ska vara lustfylld och väcka nyfikenhet, förståelse för andra människor och andra kulturer ska främjas. Elever ska få möjligheter till att arbeta både enskilt och tillsammans med andra, att använda olika uttrycksformer och till skapande arbete där de får pröva och utforska. Att skapa i bild och text, uttrycka sig genom drama och musik blir sätt att tillägna sig och gestalta kunskaper och erfarenheter samt att få uppleva olika känslor och stämningar.

Som fördjupningsområde väljer jag att beskriva mer ingående hur pedagoger i förskola och skola kan arbeta med bild och drama så att det bidrar till barns lärande. Min huvudsakliga infallsvinkel blir att tydliggöra och förklara estetiska lärprocesser i förhållande till Lindströms modell och teori. Jag kommer också att ställa mitt resonemang och mina reflektioner kring bild och drama i förhållande till Vygotskijs teorier.

Lindströms modell blir för mig ett verktyg som möjliggör till bättre förståelse för vad estetiska lärprocesser handlar om. Lindströms tankegångar har dykt upp under flera tillfällen i den här kursen, både i litteratur och under workshops. Jag börjar med att beskriva modellen övergripande för att tydliggöra hur estetiska ämnen kan kopplas till olika slags lärande för att sedan beskriva hur den kan kopplas specifikt till ämnena bild respektive drama.

Lindströms modell

Både Kupferberg (2013, ss. 33-34) och Einarsson (2013, ss. 130-132) redogör för Lindströms modell. Modellen är uppbyggd utifrån fyra aspekter på lärande, fyra estetiska lärandeformer; att lära OM, I, MED och/eller GENOM ett estetiskt ämne. Att lära OM ett estetiskt ämne innebär att läsa och skaffa teoretisk kunskap om ämnet; fokus är på ”läsandet”. Lärande I ett estetiskt ämne förflyttar fokus till ”görandet” och det talas om en utforskande lärandeform. Att lära MED ett estetiskt ämne handlar om att det estetiska ämnet används som medel för lärande inom ett annat ämnesområde. Sista lärandeformen, att lära GENOM ett estetiskt ämne, går ut på att genom ett estetiskt ämne utveckla övergripande kompetenser.

Matrisen, se bild ovan, är markerad med kolumn 1 och 2 för att skilja lärandeformerna åt vad gäller VAD vi ska lära samt rad A och B för att skilja dem åt med anledning HUR vi ska lära. Kortfattat handlar det om huruvida lärandemålet är förutbestämt eller inte, kolumn 1 respektive 2, samt om färdigheterna som utvecklas i en form kan utvecklas på annat sätt än enbart genom det specifika estetiska ämnet, rad A respektive B. Kolumn 2 kan kopplas till ett arbetssätt som är undersökande och skapande. Rad B visar hur arbete med ett estetiskt ämne kan utveckla kunskaper och färdigheter inom andra områden och lärandeformerna MED och GENOM kallas båda för medieneutrala.

Einarsson (2013, ss. 128-129) redogör för estetiska lärprocesser och forskning kring detta. Intresset för estetiska lärprocesser har ökat men används ofta medieneutralt, det vill säga där estetiska ämnen får fungera mer som hjälpredskap. Estetiska ämnen och hur de påverkar lärandet diskuteras, i många fall ses positiva lärandeeffekter när estetiska ämnen samverkar med andra ämnen. Men det finns få studier som styrker detta samband. En studie som dock visar på överspridningseffekter är en studie kopplat till pedagogiskt drama. Utifrån studiens resultat synliggörs ett samband mellan pedagogiskt drama och verbal förmåga.

Bild

Hur kopplas ämnet bild till Lindströms modell? Att lära OM bild tänker jag kan innebära att utveckla kunskaper om olika konstriktningar och målartekniker. Einarsson (2013, ss. 130-132) beskriver hur lärande I bild innebär att undersöka och experimentera utifrån olika material och tekniker, MED bild kan vara en form för att utveckla exempelvis matematiska färdigheter och GENOM bild att utveckla förmågan till att samarbeta.

Lindströms modell är lätt att koppla till Mats Anderssons[1] workshops, se inlägg Bild 1 och 2. Här får vi möjlighet att undersöka en mängd material samt testa olika tekniker, arbetssättet är utforskande; lärande I bild, kolumn 2. Vi får exempel på arbetssätt där bilden används som medel för lärande i matematik och naturvetenskap samt exempel på samarbetsövningar i ämnet; lärande MED och GENOM, rad B.

Mina erfarenheter av bild, innan vi gick in i den här kursen, är att jag oftast tänkt på ämnet som en möjlighet för lärande I och kanske till viss del OM. Utifrån Lindströms modell och de workshops vi haft blir det väldigt tydligt för mig att arbetet kan leda till så mycket mer lärande på olika plan och på så sätt få in även MED och GENOM. Det är viktigt att vara medveten om min betydelse som pedagog för vilket lärande som sker.

Under min VFU i förskoleklass fick jag ta del av arbete med bild, i barnens skapande ser jag kopplingar till Lindströms modell, se inlägg VFU. Skapandet innebar att vid olika tillfällen göra vintertavlor med utklippta trianglar, tillverka klockhus samt göra påskbilder. På olika sätt användes bilden som medel för lärande i matematik; former, tid och mönster.

Min reflektion kring arbetet med bild i förskoleklassen är hur viktigt det är att förklara för barnen det som görs. Inför att barnen skulle skapa vintertavlor så visades en färdig modell av en vintertavla, ett exempel på hur den kunde se ut. Materialet var begränsat, förutom bakgrundspapper fanns där kvadratiska former i grönt och orange papper som genom att klippas itu blev trianglar. Aktiviteten var styrd på så vis att alla skulle skapa med hjälp av trianglar och det förslag som gavs var att göra granar och rävar av dessa. Jag upplever inte att genomgång och samtal kring de olika formerna kvadrat och triangel var särskilt ingående utan hastades mest förbi. När tavlorna var klara sattes de upp på en vägg i klassrummet. Själv tänker jag att arbetet inte utvecklas till matematiskt lärande om inte barnen får en förståelse för formerna som används, dessa tankar stämmer överens med litteraturen. 

Körling (2012, ss. 16-17) utgår till stor del från Vygotskijs teorier i sin undervisning. Det handlar om hur lärandet utvecklas positivt genom tänkande, språk, sociala handlingar och uppgifter som utmanar. Gruppen bidrar till kollektivt lärande när vi samtalar och lyfter tankar kring det vi gör. För att lärandet ska utvecklas krävs att praktiken förklaras, att görandet blir kopplat till tänkandet och till vår reflektion. Körling menar att det alltför ofta, inom skolan, stannar vid görandet och det eleverna producerar blir kvittot. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s. 9) beskriver hur barn praktiskt gör eller tillverkar en sak, i många fall genom att härma, men hur de sedan inte ges möjlighet att utveckla sin kunskap genom diskussion kring det som gjorts. Resonemanget knyts till Vygotskijs teorier om lärande och till det han benämnde som den ”närmaste utvecklingszonen”. Detta handlar om att barn behöver hjälp och stimulans av vuxen eller av andra barn för att nå en nivå högre i sitt lärande.

Drama

Gunilla Fihn[2] förklarar innebörden av drama och dramapedagogik. Det handlar om att åskådliggöra något, göra det synligt, och hur tanke, handling och känsla hänger samman. Fihn beskriver hur det i dramapedagogiken ingår delar av teater, lek och pedagogik och hur pedagogen bör inta ett både pedagogiskt och lekfullt förhållningssätt. Exempel på övningar som vi gör i workshops är värderings- och gestaltningsövningar. Som analytiskt redskap vid dramapedagogiskt arbete lyfter Fihn Lindströms modell.

Hur kopplas drama som ämne till Lindströms modell? Återigen använder jag Einarssons (2013, ss. 130-132) förklaring. Att lära OM drama kan vara att inhämta kunskap om olika dramametoder samt få teorier och begrepp som behövs vid arbete med drama och dramapedagogik. Lärande I drama handlar om att utforska hur till exempel kropp och röst kan användas för att förmedla och kommunicera ett budskap. Lärande MED drama kan vara att använda drama som medel för språkutveckling eller för att utveckla kunskaper i historia. Till sist innebär lärande GENOM drama hur man kan utveckla självförtroende och våga uttrycka sig inför andra.

Jag knyter Lindströms modell till erfarenheter från VFU-plats och fältdag 5 men även till museibesök på Röhsska, se inlägg. En av pedagogerna i den förskoleklass där jag gjorde min VFU har stora kunskaper i musik; sång och dans. För mig blev det mycket bra erfarenheter att ta med i framtida arbete. En ny erfarenhet var upptäckten att dans och drama på många sätt samspelar och hänger ihop. Under min sista fältdag låg ett pass med dans (och drama) i schemat. En av övningarna var att gestalta Bokstavsblommor. Övningen går ut på att några barn gör gestaltningarna och några gissar vilken bokstav som gestaltas. På liknande vis går det att gestalta siffror eller former. Om den här övningen stoppas in i Lindströms modell blir det ett sätt för barnen att lära I, MED och GENOM drama. Lärande I då barnen får undersöka och testa hur kroppen kan formas för att förmedla en bokstav, alternativt en siffra eller form. I övningen, ska tilläggas, ingår även att visa bild med text kopplad till den bokstav som ska gestaltas. Barnen lär MED och GENOM; språkutveckling och självförtroendet att våga.

Vid vårt besök på Röhsska får vi studenter i uppdrag att, i grupp, gestalta en känsla. Vi delas in i grupper och varje grupp tilldelas en lapp med ordet för en känsla, exempelvis ledsen. Alla i gruppen får enskilt gestalta känslan ledsen och uttrycka det på sitt sätt, de andra i klassen ska gissa vilken känsla gruppen förmedlar. Enligt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2015) är skolans uppdrag att främja elevers förståelse för andra människor. Jag tänker att det handlar bland annat om att förstå andra människors känslor. Den här övningen är exempel på ett sätt att synliggöra olika känslouttryck, hur känslor kan visa sig på olika vis. Utifrån Lindströms modell bidrar övningen till lärande I och GENOM. Där den sista lärandeformen visar hur det går att GENOM drama utveckla barns övergripande kompetenser, som att utveckla förståelse för andra människor och deras olika känsloyttringar.

Även Svensson (2013, ss. 77-78) drar paralleller med Vygotskijs teorier. Tankar om att lärande sker i sociala sammanhang, där lärandet utvecklas om det sker genom aktivt deltagande och samarbete med andra, genom att dela andras tankar och erfarenheter.

Båda dramaövningarna som beskrivits bidrar till ett lärande på många olika plan, hur drama, tillsammans med andra, kan utveckla många olika färdigheter. Jag har tidigare uttryckt min osäkerhet kring hur drama kan användas i verksamheten tillsammans med barn. Min reflektion är att utifrån de nya erfarenheter jag fått så känns det nu mer bekvämt och möjligt. Mina tankar kring drama, hur jag har uppfattat drama, har vidgats. Från att inte enbart se drama som skådespel och teater ser jag nu dramapedagogikens möjligheter.

---

[1]  Mats, Andersson. Workshops: Bild 1. Campus Varberg, 2016-01-28. Bild 2. Campus Varberg, 2016-02-19. 
[2] Gunilla, Fihn. Workshops: Drama 1. Campus Varberg, 2016-01-18. Drama 2. Campus Varberg, 2016-01-26. Drama 3. Campus Varberg, 2016-04-07. 

Referenslista:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Einarsson, Anneli (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 125-148.

Kupferberg, Feiwel (2013). Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 15-52.

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij. Stockholm: Liber

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. [Ny rev. utg.] (2015). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Svensson, Anna-Karin (2013). Berättelser om läsning. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 73-94.