Estetisk lärprocess

Estetisk lärprocess – vad pratar vi egentligen om?

Mats Andersson[1] lyfter frågan. Idag tvingas vi tänka till om vad vi menar med estetisk lärprocess, vad betyder ordet estetisk respektive process, vad är det för lärande vi vill uppnå? Ordet estetik kommer ursprungligen från grekiskan och kan översättas till det sinnliga, det som vi kan uppfatta med våra sinnen; känsel, syn, hörsel, lukt och smak. Men det finns fler definitioner. En process är något som pågår under längre tid. Lindströms modell för lärande kan användas för att bättre förstå hur vi kan lära i, om, med och/eller genom ett estetiskt ämne.

Vi reflekterar och diskuterar hur frukt och grönsaker, i olika färger och former, kan användas och bidra till barns lärande och hur estetisk lärprocess kommer in i sammanhanget. Som pedagog bör jag försöka att inta ett helhetsperspektiv; hur kan vi arbeta med frukt och grönt och utmana barnen på olika sätt? En ingång är att ställa frågor som var frukten kommer ifrån och hur den växer. Experiment som kan göras är att låta frukten ligga framme och undersöka vad som händer, en process där frukten bryts ner och förändras; nytt utseende och ny doft. Vågar vi smaka? Processen leder till nya sinnesupplevelser och möjligheter till resonemang kring hållbar utveckling. Det är lätt att få in språk och matematik i samtal och arbete. Vad ser vi för former? Vilka figurer kan växa fram? Hur kan vi skapa ett fint mönster?

Under kommande VFU ska jag använda mitt didaktiska material. Det är viktigt att jag funderar över syftet med materialet och hur det utmanar barnen. Vidare bör jag fundera över mitt förhållningssätt, exempelvis medutforskare eller förmedlare, och hur jag vill att barnen ska uppfatta mig. Efteråt blir det intressant att utvärdera: Såg jag en estetisk lärprocess? Skapades utrymme för barnens kreativitet? Lyckades jag utmana barnen?

---

[1] Mats, Andersson. Föreläsning: Estetiska lärprocesser. Campus Varberg, 2016-02-25.

Världskulturmuseet

Besök på Världskulturmuseet; två vuxna och fyra barn - en 2-åring, en 10-åring och två 14-åringar. Spännande att se vad de kommer att tycka om besöket och hur de kommer att möta den lite annorlunda utställningen Tillsammans.

På tredje våning tar vi del av Playground – en utställning om normer. Osynliga regler som vi styrs av men samtidigt är med och skapar. Könsnormer har att göra med förväntningar på hur tjejer och killar ska vara för att passa in, exempelvis vad gäller utseende, kroppsspråk och färger.

På andra våning kliver vi in i utställningen Tillsammans – en blandning av utställning och lekplats. Olika avdelningar, rum som blandar föremål i glasmonter med möjligheter att utforska. Olika sinnen aktiveras; hur känns det när vi ligger i den stora kompisgungan och den vickar fram och tillbaka, vad ser vi i taket, hur låter det när vi trampar och hoppar på de färgade cirklarna som ligger utplacerade på golvet. Barnen testar vilken koj som är bäst, den som är mörk eller den med mest ljus.

När vi går ut från museet är alla nöjda med besöket. Det känns som att vi tillsammans har utforskat, upptäckt ett rum i taget och tagit del av innehållet. 2-åringen fick många intryck och en av favoriterna var kompisgungan, känna hur den krängde och se hur älvan eller spindeln dök upp i taket. De äldre barnen verkade också uppskatta den här utflykten, de var aktiva och hade kul.

LGR 11

Mariann Bourghardt[1] beskriver idag de viktigaste delarna i LGR 11, bra att få med sig inför kommande VFU-period i förskoleklass. Jag uppfattar vissa nyckelord och begrepp i hennes föreläsning:

SKOLIFIERING – BARNIFIERING
GLÄDJE - LEKFULLHET
TRYGGHET - UTMANING

Förskoleklass är enligt Bourghardt en skolform som är satt lite på undantag. Mittemellan förskolan och skolan, men ändå med en verksamhet som i många fall är skolifierad, det vill säga mer lik skolans verksamhet än förskolans och där det alltför ofta bedrivs en förmedlingspedagogik. Det är viktigt att inte glömma bort det lekfulla, vi ska väcka barnens nyfikenhet och lust till att lära – det behövs en barnifiering i förskoleklass. Uppdraget är att få barn som utvecklas till aktiva och kreativa individer.

Bourghardt beskriver vidare hur vi som pedagoger ibland måste göra didaktiska val. Den undervisning som bedrivs ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov, vilket kan vara svårt i varje enskild situation. Föräldrar har sitt barns bästa för ögonen och vi behöver kunna förklara våra didaktiska val och finna effektiva vägar för lärande. Vi har en hel barngrupp att ta hänsyn till där barnen är olika men individualiserar våra insatser där vi kan, vi uppmuntrar, bekräftar och utmanar! 

Likt en pendel rör sig vårt arbete i skolan mellan att skapa trygghet och skapa utmaningar. Barn vill utmanas och 5-7 åringar är en åldersgrupp där det passar utmärkt att arbeta tematiskt. Genom skilda metoder kan vi då få in olika estetiska uttrycksformer och ett innehåll med många olika ämnen. Jag tycker det verkar spännande och intressant att arbeta i förskoleklass, samtidigt är det en stor utmaning. Alltså utmaning på alla håll och kanter!

---

[1] Mariann, Bourghardt. Föreläsning: LGR 11. Campus Varberg, 2016-02-23.

Bild 2

Fredagsmys i bildsalen!

Mats Andersson[1] visar hur man kan göra eget papper och Papier maché. I båda fallen handlar det om att blanda finklippt tidningspapper med vatten och mixa detta med en mixerstav. På så sätt får vi en pappersmassa där konsistensen blir lite likt ”blaskig havregrynsgröt”. Mats förklarar att konsten att göra papper är en gammal hantverkstradition. Massan fångas upp i guska- eller screenramar, vattnet får rinna av och kvar blir ett grovt grått papper som får torka i några dagar.

Skillnaden med Papier maché är att vi tillsätter lim till pappersmassan, det är målarlim; pulver upplöst i vatten. Den nya massan ska bli tjockare i konsistensen, likt lera. Vattnet pressas ut i en tygduk. Jag tillverkar en vulkan, kanske ett komplement till didaktiskt material, där stommen utgörs av tidningspapper. Det är svårt att få det att hålla ihop först men när jag tillsätter lite mer vatten kan jag bättre fylla i och forma.

Mats lyfter pedagogers förhållnings- och arbetssätt vid barns första möte med lera. Vanligt är att barnen tilldelas en liten klump lera i förväg och instrueras att skapa något speciellt. Ett alternativ till detta sätt att styra är att istället stötta barnen; mindre tid på att planera och förbereda och mer fokus på vad som händer i själva mötet med leran. Utifrån detta resonemang tar Mats fram keramiklera, stora lerblock à 10 kilo, rent naturmaterial. Han visar och berättar hur barnen kan få ta lera själva med hjälp av ståltråd och hur de kan få gå på leran, uppleva känslan av att sätta sina bara fötter direkt på lerblocket.

Vi skapar varsin ”kramfigur”. En liten bit lera kramas i handen hårt, hårt, under tiden Mats räknar till fem. Därefter tjong ner i bordet, två ögon och eventuellt en näsa eller mun, klart! Ett bra sätt för barn att skapa en figur där det inte finns några rätt eller fel, ingen figur blir den andra lik. En aktivitet som jag tar med mig, kanske redan till VFU.

En annan uppgift blir att skapa något långt, slingrigt, kort och runt som sedan blir byggdelar till ett gemensamt torn. Hur ser tornet ut? Vi gör varsin liten berättelse kopplat till tornet. Språk, matematik, problemlösning och samarbete kommer in i den här uppgiften.

Två andra sorters lera som vi får prova under eftermiddagen är Plastilina och Soft dough. Syntetiskt doftande lera, men tilltalande genom sina glada färger. Hur får man fram alla färger i en färgcirkel genom att blanda röd, gul, grön och blå.

Hur kommer jag att arbeta som pedagog, styra eller stötta? Jag tänker att begreppen ”styra” respektive ”stötta” kan definieras på olika sätt. Oavsett exakt definition har utbildningen överlag och den här kursen i synnerhet tagit upp frågan vid flera tillfällen, vilket är bra. På så sätt har vi tvingats tänka till och kommer att ha med oss tankar kring detta i vår framtida yrkesroll. Huruvida styra eller stötta är inte alltid självklart, ibland en balansgång, kanske blir det något mittemellan. Barn är olika och vissa barn kan behöva mer vägledning och styrning än andra för att känna trygghet i det de gör. En del aktiviteter kan innebära mer styrning beroende på syfte och vilket lärande jag önskar se hos barnen.

Mats nämner Lindströms modell; att lära I, OM, MED och GENOM ett estetiskt ämne, i detta fall bild. Att be barn skapa något långt, slingrigt, kort och runt, att be dem tillsammans bygga ett torn med sina delar innebär ett arbete som innefattar, som jag nämnt, flera kunskapsområden. Vi kan koppla arbetet till flera av strävansmålen i Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010). En enda aktivitet, exempelvis arbete med lera, leder till så mycket mer lärande hos barn, kanske något som inte alla pedagoger är medvetna om men som vi efter dagens lektion fått ytterligare bevis för.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

---

[1] Mats, Andersson. Workshop: Bild 2. Campus Varberg, 2016-02-19.

Mentorsträff 2

Under mentorsträffen går vi igenom våra tankar kring didaktiskt material. Vår mentor delar också med sig av erfarenheter och visar lite olika idéer till material.

Fältdag 2 och 3

Fältdag 2

Andra besöket hos F-klass; jag börjar tidigt och är med på morgonfritids. Skolan kör sedan igång klockan åtta och kör på i full fart fram till klockan ett. I schemat idag ligger dans, min VFU-lärare är mycket duktig på dans och musik överlag. Det är intressant och spännande att få delta i ett danspass, med tanke på innehållet i vår kurs och specifikt efter vår workshop i musik. Jag försöker att få med mig så mycket erfarenheter och tips som möjligt. Jag vill få in musik på många olika sätt när jag kommer ut i arbete.

Sist men inte minst idag får jag möjlighet att stämma av mina tankar kring didaktiskt material med VFU-lärare. Det känns bra och nu är det bara att utveckla tankarna och färdigställa materialet.

Goda ledord att återkomma till och påminna om

Fältdag 3

Samlingen idag, min tredje fältdag, inleds med en lugn stund; stillsam musik, såpbubblor och enkla rörelseövningar till en lugn röst. Den här inledningen tar jag med mig i mina tankar. Det är något jag tror på, att inleda en morgon med lite rofylld musik och en lugn röst. Alternativt att någon gång under dagen få stanna upp i ett annars fartfyllt tempo.

Dagens bildpass går ut på att barnen ska skapa en vintertavla med rävar och granar. Först en genomgång av kvadrat och triangel, därefter hur dessa former kan användas i tavlan, ett sätt att i bilden få in matematik. En färdig tavla visas för barnen, men det poängteras att det bara är ett förslag på hur den kan se ut. Det går att variera med exempelvis antal rävar och granar, storlek, placering etc.

I min reflektion efteråt tänker jag på frågan som dykt upp då och då vad gäller bild och skapande, om det ska ske helt fritt eller inte. Det är en ganska svår balansgång… jag tror att flera av barnen idag kan ha känt en trygghet i att utgå från något, oavsett tog de sig an uppgiften med entusiasm.

Musik 2

Idag vårt andra musikpass med Karin Lindahl[1]. Börjar med lite repetition från förra gången och gör några övningar kopplat till puls, takt och rytm. Vi får även sjunga en visa där text och kroppsrörelser ska följas åt; ”Vinka med tårna, gunga med knäna, vippa på rumpan och hoppa högt…”. Ett kul sätt att öka barnens kroppsmedvetenhet.

Lite längre fram på dagen får vi bekanta oss med olika instrument. Det är bland annat klaves, maracas, gurka, bjällra, tonblock, tonbox, xylofon, handtrumma och djembetrumma.

Vi får välja varsitt instrument och gör en övning där vi sitter i ring. I tur och ordning tillförs alla instrumenten och det slutar med en rytmisk kakafoni… eller egentligen låter det riktigt fint. På samma sätt avslutas instrumenten ett och ett. Vi gör också en liknande övning men blundar samtidigt. Detta kan liknas vid ett undersökande arbetssätt, vi får prova och utforska nya instrument, lyssna in puls, rytm, urskilja enskilda instrument och hålla fokus.

Efter lunch får vi mer ingående testa djembetrumma och gitarr. Trumman är verkligen effektfull och tydliggör puls och rytm, ett instrument som jag gärna skulle få in i kommande musikövningar med barn. En av mina målsättningar är att någon gång i framtiden kunna spela eller kompa enkla visor med gitarr. Jag har kommit en liten bit på väg, försöker hålla jämna steg med min dotter som började spela för ungefär ett halvår sedan. Det är så mycket glädje med musik och instrument förstärker känslan.

---

[1] Karin, Lindahl. Workshop: Musik 2. Campus Varberg, 2016-02-15.

Medierat lärande

Då jag inte har möjlighet att gå på Fihns föreläsning; Medierat lärande, Campus Varberg 16-02-12, har jag istället, på rekommendation av Fihn, läst Kupferbergs kapitel; Medierat lärande och pedagogisk teori. Jag har också läst några sidor i Einarssons kapitel; Dramapedagogik som form för medierat lärande.

Kupferberg (2013, ss. 15-52) beskriver olika sätt att lära och få kunskap kopplat till estetiska ämnen som bild, musik och drama. Han lyfter begreppet ”medierat lärande”. Kupferberg (2013, ss. 33-34) och Einarsson (2013, ss. 130-132) förklarar Lindströms modell som kan bidra till en bättre förståelse och tydliggöra estetiska lärprocesser. Modellen speglar fyra estetiska lärandeformer; det handlar om att lära I, OM, MED och GENOM ett estetiskt ämne.

I fördjupning kommer jag att mer utförligt beskriva Lindströms modell.

Referens:

Kupferberg, Feiwel (2013). Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 15-52.

Einarsson, Anneli (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 125-148.

Musik 1

Första musikpasset, kul! Vi får träffa Karin Lindahl[1] och prova på en massa rytm- och sångövningar. Det känns värdefullt då jag vill att musik ska vara en naturlig del i verksamheten, utifrån egna erfarenheter verkar det inte alltid vara så. Jag har en gång i tiden spelat piano, försöker nu att lära mig lite gitarr och tycker om att sjunga och dansa. Men det behövs tips och idéer, vilket vi får idag, mycket finns utlagt på Ping Pong och jag kommer att ladda ner detta för framtida användning, super bra.

Vi börjar med övningar kopplade till puls, takt och rytm. Lindahl förklarar begreppen; pulsen är vårt hus, takten de olika rummen i huset och rytmen är möbleringen i rummen. Hon förklarar också olika notvärden; såsom helnot, halvnot, fjärdedelsnot och åttondelsnot. Ett sätt att tydliggöra för barn dess olika innebörd är att istället säga ”vilnot”, ”klivnot”, ”gånot” och ”springnot”. Detta kan också illustreras genom att vika och klippa ett papper i olika längder. Vi får testa att skapa egna takter med olika notvärden och klappa händer, alternativt slå på knäna, i golvet, utifrån dessa. En övning som utmanar.

Vi övar oss i att känna och lyssna in puls och taktart genom att röra oss till trumslag och olika musikstycken och sånger. Lindahl har med sig några instrument samt sång- och aktivitetspåsar. Vi gör sångövningar och sånglekar till djembetrumma och äggmaracas. Ett stort, blått, tunt, silkigt tyg blir ett hav, en haj kommer ut på havet och leder oss in på en ”hajsång”, sedan kommer en båt guppande och vi sjunger en ”båtsång”, samtidigt rör sig vågorna fram och tillbaka, upp och ner genom att vi drar och vickar med tyget.  

Färgglada sjalar inspirerar, sjalarna kan lätt följa barnens rörelser och kroppen görs delaktig i musikstunden. Barnen kan träna i att följa en kompis rörelser eller varför inte göra en tårta genom att lägga lager på lager av jordgubbssylt, vaniljkräm, skivad banan, marsipan med mera.

---

[1] Karin, Lindahl. Workshop: Musik 1. Campus Varberg, 2016-02-09.

Textil 2

En regnig och blåsig februaridag erbjuds vi Workshop Tygtryck & Sömnad/Broderi med Cathrine Berg[1]. Hon beskriver hur man kan trycka färg på tyg med äpple, potatis, fänkål, toarullar, träblock, korkar med mera. Bara fantasin sätter gränser för alla de frukter, grönsaker och olika föremål som kan användas till tryck. Det finns också många olika tekniker och sätt att gå tillväga, exempelvis kan man rolla färg, ströppla (trycka färg på tyget med svamp), använda öppen schablon med rivna pappersbitar som blockerar färgen, doppa snöre i färg, vira snöre runt diverse föremål samt spraya färg.

Att göra tryck med barn verkar vara en enkel aktivitet som jag tror barn skulle uppskatta. Genom att pedagogen samtalar med barnen om de olika trycken kan man få in både språk och matematik. Tillsammans kan man förundras över hur färgerna blandas och vilka nya nyanser som kommer fram, pedagogen kan uppmärksamma barnet på mönster som återkommer i trycket och fråga om antal, om trycket är randigt eller prickigt, om det finns runda eller kvadratiska former och så vidare.

Alla provar ivrigt olika föremål och tekniker

Efter lunchen berättar Berg om sömnad och broderi. Ett tips som dyker upp under workshop är att små barn kan sy i kartong, då det är enklare att sy i ett styvt material. Ett exempel är att barnet tar en pärlplatta och ritar runt plattan på en bit kartong, en pedagog gör sedan hål med en grov nål längs konturen och så kan barnet fylla i med tråd.

Mitt tyg fylls med både tryck och sömnad

För mig är det relativt nytt med tryck på tyg, säkert någon gång för många år sedan men inget i färskt minne. Jag tänker att det kan vara en aktivitet som passar många barn, barn med olika förmågor och förutsättningar. Även barn som vanligtvis inte tycker om att måla kan fångas in och inspireras, något konkret används att trycka med och barnet får en möjlighet att utforska vad som händer när trycket hamnar på tyget. 

---

[1] Cathrine, Berg. Workshop: Textil 2. Campus Varberg, 2016-02-08.

Navet 1

Att Anna Gunnarsson[1] från Navet kommer till Campus idag är ett bra alternativ till att vi ska åka till Borås. Gunnarsson berättar om senaste boken; Tunda och Triton Spännande fysiksagor med experiment. Hon förklarar att genom handdocka, saga och berättande kan man få en bra start med små barn, en bra inledning till ett arbete som funkar med de flesta.

Vi får i uppdrag att tillverka katapulter i olika modeller. Det är roligt och känns som en arbetsuppgift som skulle passa barn i fem, sexårsåldern. Det blir ett sätt att arbeta med naturvetenskap och konstruktion. Språket och matematiken kommer in om man samtalar om det som sker och exempelvis mäter upp hur långt man kan få iväg en marshmallow.

Några av de katapulter som tillverkades av oss idag

Vi får tips om att tillverka pappershelikoptrar och pappersflygplan. En spännande idé och aktivitet som Gunnarsson testat är att bygga en riktigt stor katapult. Genom att skjuta iväg en naturtvättsvamp som är dränkt i färg och som får träffa ett stort uppspänt lakan kan man skapa fantastiska konstverk. Detta tycker jag låter häftigt och inspirerande.

Nästa uppdrag som vi får är att bygga upp en ”skuggstad”, en skyline. Detta är ytterligare en uppgift som jag känner skulle passa barn i åldern fem till sex år, naturligtvis skulle det funka med både något yngre och definitivt äldre också. En ganska enkel aktivitet där barnen får skapa och utforska gemensamt och som skulle gå att genomföra under vår VFU. Vi får ta del av bilder och film på nätet som fås fram genom sökorden ”shadow art”.

 

Gott samarbete bidrar till en häftig skyline

Varför uppfinna hjulet på nytt, när barn utforskar tar det ändå sina egna vägar och lärandeformer. Något i den stilen uttrycker Gunnarsson och med detta menar hon hur vi kan ta del av böcker och nätet när vi söker idéer till nya aktiviteter som går att göra tillsammans med barn. Att vi kan ta del av sådant som redan finns, det behöver inte vara något som helt och hållet från början kommer från oss själva. Jag kopplar dessa tankar till Drivhusets workshop, att inspiration kan inhämtas från ett befintligt material men att det kan vidareutvecklas eller ibland behöva anpassas.

Under sista delen av dagens pass ska vi skapa egna berättelser. Vi får ta del av goda råd om hur man kan skapa en karaktär och en handling i en berättelse. Det är på många sätt en bra uppgift men det är fredag eftermiddag och tyvärr har min kreativa hjärnhalva gått på ledighet. Det är lite svårt att koncentrera sig, bollar idéer med bordsgrannen. Tror att många av oss vill få in dagens övningar i en berättelse och kanske använda som del i didaktiskt material. Alla skriver så pennorna glöder, alla utom jag.

När vi till sist ska läsa upp våra berättelser säger jag ”pass”. För mig är en skapande process något som bör få ta lite tid, något som får växa fram. Tidspress tar udden av det roliga, det kreativa och ibland blir det stopp. Efter idétorka under en lektion kan det räcka med en stund på cykeln hem, då faller allt på plats; att jag inte tänkte på det, eller gjorde så... 

Barn jämför sig själva med andra (precis som vi vuxna). I mitt ledarskap önskar jag minska press och jämförelser. Helst ska ingen behöva känna att de måste visa upp vad de skapat eller gjort, istället för att som pedagog säga att alla ”ska visa” kan man fråga om någon ”vill visa”. Det är så lätt att barn känner att de misslyckats vid jämförelse med andra. Men jag är medveten om att barn också kan känna stolthet över att få visa vad de åstadkommit och att det kan finnas en poäng med att lära av varandra, detta gör att det blir en viss balansgång för oss som pedagoger.

---

[1] Anna, Gunnarsson. Workshop: Navet. Campus Varberg, 2016-02-05.

VFU-konferens

Marie Lundgren och Mats Andersson[1] är på plats och vi, studenter och VFU-lärare, får information; bland annat upplägg för fältdagar och VFU-veckor, viktiga dokument, vem som ansvarar för vad, närvaro, VFU-uppgift, handledning med mera.

I halvlek är det Tobias Ruhtenbergs[2] tur att hålla en kort föreläsning om den digitala världen och barns tidiga möte med digitala verktyg. Vi får tips om att gå in på Statens medieråd, om vi är intresserade av information och statistik kring bland annat yngre barns medievanor. Avslutningsvis får vi ladda ner en app; Nearpod, på mobil eller surfplatta. Detta är en app som möjliggör för lärare att interagera med sina elever, exempelvis lägga ut presentationer och filmer samt olika frågeställningar.

---

[1] Marie, Lundgren och Mats, Andersson. VFU-konferens. Campus Varberg, 2016-02-04.

[2] Tobias, Ruhtenberg. VFU-konferens. Campus Varberg, 2016-02-04.

Didaktiskt material

Idag träffar vi Marie Lundgren[1] som lyfter didaktiska aspekter på olika material. Hon förklarar begreppet didaktik men tipsar även om Skolverkets hemsida, där vi kan få bra förklaringar till vad didaktik är och vilka de didaktiska grundfrågorna är.

Lundgren beskriver hur det varit ”lite på modet” att vi ska utgå från barnen och deras önskan och intressen i förskolans arbete. Det är inte fel men ibland behöver vi så ett litet frö, väcka barns intresse och nyfikenhet för något nytt. Det kan vara bra att tänka lite både och. 

Pedagogers barnsyn och kunskapssyn är något som påverkar val av material och arbetssätt. Ser vi det kompetenta barnet? Ser vi barnet som en medmänniska? Försöker vi utmana barnet på en lagom individanpassad nivå? Vad anser vi som viktig kunskap?

Lundgren förklarar hur ett didaktiskt material kan vara nyinköpt, men också helt egentillverkat, det kan vara en blandning av gammalt och nytt, ett grundmaterial från vilket man gör sidospår, ja varianterna är många.

Vi får möjlighet att prova olika material och fundera lite över det material som vi själva ska skapa. Just nu känner jag en viss förvirring, jag har tankar kring mitt material men känner att jag behöver tid att fundera och undersöka lite på egen hand i lugn och ro.

---

[1] Marie, Lundgren. Föreläsning/Workshop: Didaktiskt material. Campus Varberg, 2016-02-04.

Mentorsträff 1

Första mentorsträffen den här terminen. Som vanligt är det inga problem för vår lilla grupp att hålla diskussionen igång, vi är bara fem studenter kvar plus vår mentor. Det blir lite av ett tillfälle att få "prata av sig". Vi diskuterar den nya kursen, det vi hittills gjort och det som ligger framför oss. Mentor delar med sig av sina erfarenheter och sin kunskap, vilket är bra.

Barn möter konst

… och vi lärarstudenter får idag möta konst.

Vi börjar med att träffas på Campus där Marie Bendroth Karlsson[1] håller en föreläsning om konst i allmänhet, barns möte med konst och vad vi som pedagoger kan tänka på när barn möter konst, didaktiska frågor som vi kan fundera över. Bendroth Karlsson presenterar Lindströms modell som kan användas likt en tankefigur för mig som pedagog. Vilket lärande vill jag se i en aktivitet och vad blev det sedan för lärande som uppstod, i detta fall vid barnets möte med konst. Utifrån Lindströms modell handlar det om att lärandet kan uppstå I, OM, MED och GENOM konst.

Vad konst är eller hur det uppfattas beror till viss del på sammanhanget och den miljö som omger. Bilder som vi uppfattar ”hemska” i ett visst sammanhang kan uppfattas ”fina” i ett annat. Innan ett barn ser en utställning är det viktigt att en vuxen har besökt utställningen i förväg och vet vad som visas. När sedan barnet är där är det också viktigt att en vuxen finns med och förklarar, hjälper barnet att tolka och sätta ord på konsten.

En bit in på förmiddagen går vi vidare till Varbergs Konsthall som är en del av Kulturhuset Komedianten. Här får vi se skulptören och konstnären Roland Perssons utställning ”Mother”. Hans konstverk är avgjutningar i silikon, i naturlig storlek. Det är häftigt att komma in i utställningshallen och mötas av en elefant i verklig storlek!

Bendroth Karlsson utmanar oss och vill att vi ska associera med något vi kommer att tänka på eller känner när vi ser skulpturerna. Vi får först skriva ner ord på papperslappar. Tanken med detta är att visa på hur man sedan kan samtala om orden och om konsten, hur man kan diskutera ordens betydelse och innebörden för den som skrivit ordet. På detta sätt skulle det kunna bli ett språkutvecklande tillfälle för barn.

Några av alla ord som vi associerade till

Mina tre ord, efter en första snabb runda i konsthallen, är; tanke?, läskigt och ödsligt. Jag blir fundersam och förundrad när jag ser dessa annorlunda konstverk som är utplacerade med mycket ”space” i den stora hallen. Vad är Perssons tanke med sitt verk? Vad vill han säga? Det är inte så lätt att komma fram till detta på egen hand och därför är det spännande och meningsfullt att en konstpedagog berättar om bakgrunden till respektive skulptur. 

Jag är inte en van besökare av konstutställningar men när jag väl besöker en väcks oftast mitt intresse och nyfikenhet. Enligt Bendroth Karlsson kan många människor uppleva en osäkerhet inför möte med konst, detta kan bero på att de inte har fått möjlighet att till exempel besöka konstutställningar när de var yngre.

Det skulle vara kul att ta med sig barn till en utställning och därefter på hemmaplan fortsätta med samtal, diskussioner och arbete utifrån detta besök. En fråga som dök upp under dagens visning är hur barn skulle uppfatta Roland Perssons skulpturer. Särskilt den som visar en naken, lemlästad man med duvor sittande på kroppen. Hur skulle barn uppleva detta? Jag tänker på barns mardrömmar och berättelser hemma som leder till upprörda föräldrar. Enligt konstpedagogen var detta också en fråga man diskuterat tidigare. När en grupp barn varit där vid ett tillfälle hade pedagoger täckt över kroppen så att barnen inte skulle se den. Detta visar vikten av att som vuxen först ha besökt en utställning innan barn tas dit. Jag ställer mig ytterligare en fråga gällande denna skulptur; kan den verkligen, i något sammanhang, ses som ”fin” eller ”vacker”? För mig är den fortfarande ”läskig”.

---

[1] Marie, Bendroth Karlsson. Föreläsning/Workshop: Barn möter konst. Campus Varberg och Varbergs Konsthall, Komedianten 2016-02-03.