Eget didaktiskt material – Utvärdering

Under mitt första pass med barnen imponeras jag av deras förkunskaper om dinosaurier. När jag frågar vad Ture är för slags dinosaurie räcker en flicka upp handen och svarar Diplodocus. När jag frågar vad ordet dinosaurie betyder svarar en pojke skräcködla.

Ture blir en omtyckt figur! Han är mjuk att klappa.

Barnen inspireras av temaarbetet i den fria leken. Efter ett eller två arbetspass med temat får jag en teckning av en pojke, han har ritat en långhals, och jag ser hur några barn leker med plastdinosaurier i ett av lekrummen.

Den första gruppaktiviteten, måla T-Rex huvud, blir en utmaning. I det stora hela går samarbetet mellan barnen bra, men min stöttning och hjälp krävs. Det är lite trångt om utrymmet när vi sitter på golvet och målar på det stora spännpappret. Jag försöker att få alla delaktiga, även de som inte är så framåt. Uppgiften verkar uppskattas och vid nästa tillfälle vill de gärna se varandras verk!

Barnen får arbeta med lera under den andra gruppaktiviteten. Jag möter tre grupper där de flesta barnen är nyfikna och genast vill sätta igång med eget skapande. Det är lite ont om tid och jag känner en viss tidspress, ber dem lyssna till vad vi ska göra. I samband med detta funderar jag över min egen flexibilitet, om min vilja till att vi ska hålla oss till aktivitetens ursprungliga tanke och syfte går före barnens vilja att bara få vara och göra med leran.  

Att visa e-bok och film på storbild är ett plus då alla barn tydligt ser bilder och film. Barnen uppskattar kortfilmerna Berömda dinosaurier. När de sett en film vill de se fler, de sitter som uppslukade och tittar.

Barnens lek med plastdinosaurier återkommer. Det är tydligt hur de har fångat upp innehåll från e-bok och filmer. Jag dokumenterar och observerar leken, här följer en del av detta:

Barnen tar fram en dinosaurie och förklarar att det är en Diplodocus. De säger också; ”Det här är Ture, Ture är vår vän.”

Barnen bygger upp ett Dinoland. Träd plockas fram och alla växtätare sorteras ut och hamnar bland träden. Vi har talat om växtätare och köttätare.

Jag har i e-boken visat en bild där dinosaurierna är indelade i olika gäng utifrån egenskaper. Utifrån detta ställer jag frågan vad dinosaurierna med plattor på ryggen kallas. Barnen svarar; ”Tuppkamsgänget” och ”De sprutar upp blod i kammarna för att skrämmas”.

En dinosaurie som saknar huvud får vara död i leken. Ett barns kommentar; ”Nu är han död, han blir fossil.”

 Barnen beskriver hur de bygger ett museum för T-Rex, inspirerade från filmerna.

Att arbeta med och utveckla sin egen ledarroll är en process som ständigt pågår, även efter utbildningen. Mina tankar om hur jag vill vara som pedagog finns med under mina aktiviteter. Pedagogerna i klassen är bra förebilder, se inlägg VFU. Att alla får komma till tals och känna sig sedda är viktigt. Vid ett par aktiviteter i helklass får jag ta ställning till om barnen ska få prata rakt ut eller om de ska räcka upp handen. När jag märker att de pratar i mun på varandra, att rösterna höjs eller att oro infinner sig så ber jag dem att räcka upp handen.

Jag tycker att temaarbetet har haft ett varierat innehåll och att det verkar ha uppskattats av barnen. Det känns som att arbetet har varit utvecklande både för barnen och för mig. Med koppling till styrdokument och läroplan har barnen fått erfara aktiviteter som främjar till lärande på olika plan. Barnen har fått använda bild och skapande och arbetat enskilt och i grupp. I samtal, övningar och i barnens lek märker jag hur flera barn kan svara på olika frågor som rör dinosaurier, exempelvis hur vi kan veta så mycket om dem, varför de dog ut samt deras utseende och egenskaper.