Vårt museum här i Varberg har flera spännande utställningar som säkert fängslar barn på många sätt. Här finns en modell av fästningen med dess olika byggnader, Bockstensmannen, både som skelett och som uppbyggd modell, beskrivning av bondelivet förr i tiden och Varberg som kuststad med mera. Jag tänker att här är det lätt för pedagoger och barn att hämta inspiration inför nytt tema eller arbetsområde.
I den lokala tidningen har jag läst om Susanna
Arwins tantskulptur ”Med handväskan som vapen”. Här står tanten mitt på
borggården tillsammans med en massa andra tanter; skulpturgruppen
”Tantfullness”. Handväskan som svingas var i verkligheten riktad mot ett gäng,
om jag uppfattat det rätt, rasister. Skulpturens budskap handlar om att våga
stå upp mot rasism och främlingsfientlighet. Skulpturgruppens budskap handlar
om att lyfta fram äldre kvinnors visdom och styrka. När jag ser alla tanter på
rad går mina tankar till mormor men också till terrakottaarmén i Xian, Kina. Genom att ta del av olika konstverk får vi associationer och tankegångar, kanske frågetecken kring det vi ser. Min reflektion utifrån detta är hur viktigt det är att vi talar med barn kring det vi ser när vi besöker en utställning och låter dem dela med sig av sina tankar och ställa eventuella frågor.
En utställning nu i vår är ”Med saxen som pensel”. Karen Bit Vejle uttrycker sig genom psaligrafi, en konstform som innebär att klippa i papper. Jag har aldrig tidigare hört benämningen psaligrafi, däremot har jag klippt i papper efter att ha vikt det en eller flera gånger och på så sätt skapat fina symmetriska mönster. Den här utställningen är dock på lite mer avancerad nivå.
Att låta barnen klippa i papper är en aktivitet där
barnen får träna sin finmotorik och utforska vad som händer om man klipper si
eller så. Det finns inga rätt eller fel, det behöver inte presteras utan
handlar om att undersöka med hjälp av enbart papper och sax. Olika slags papper
i olika färger kan bli härliga tavlor som kanske klistras upp på fönstret eller
på ett papper av annan färg.
Summa summarum tar jag med mig, efter de museibesök
vi gjort, att det finns många möjligheter till lärande om barnen får komma och
ta del av allt det som finns att ta del av på ett museum. Jag tror att många
pedagoger i förskolan inte känner till eller ser den resurs museet faktiskt är,
ibland kanske det glöms bort, vissa pedagoger kanske anser det mest lämpat för äldre
eller att det är krångligt att ta sig dit med många barn. På så sätt är det bra
att vi har uppmärksammats på museets många möjligheter till att ge barnen nya
och berikande erfarenheter.