Dags för drama igen med Gunilla Fihn[1].
Vi, jag och en klasskompis, fortsätter vårt arbete med den gruppuppgift som vi
började med vid förra dramatillfället. Vi spånar vidare och går igenom de olika
delarna i dramaförloppet mer grundligt samt gör en typ av flyer där vi
beskriver dramaförlopp och innehåll. Vår rubrik är ”Lika men ändå Olika” och
tanken är att innehållet ska leda till reflektion kring likheter och olikheter
och allas lika värde.
Vi blir tilldelade en liten kompletterande uppgift av Fihn.
En strumpa ska bli en figur, en handdocka, som ska ingå i vårt dramaförlopp.
Det blir alltså lite syjunta och textil samtidigt som vi diskuterar upplägg. Figurerna får
dyka upp i berättelsen, de tydliggör och levandegör innehållet för barnen.
 |
| Figurers inhopp i berättelsen |
Vi spelar upp och delger vårt arbete för de andra. Vi läser de inledande sidorna i boken, använder våra figurer och förstärker också berättelsen med kroppsrörelser och ljud. Ljudet kommer från en trumma och blir ett sätt att öka spänningen när jag läser; ”Men så plötsligt…” – högt trumljud – ”… en dag gick muren sönder.” Dramaförloppet går vidare i en aktivitet där vi provar på att vara fjärilar och fladdrar ut på den gröna ängen. Vi tänker oss sedan att det blir barnens uppgift att fundera över vad som händer när muren rasat och att de kanske kan gestalta fortsättningen med hjälp av egentillverkade handdockor.
Jag
upplever fortfarande en viss osäkerhet kring dramapedagogiskt arbete och övningar.
Den här uppgiften som inneburit att utgå och inspireras från en barnbok känner
jag däremot en trygghet i. Det känns som naturligt och enkelt att arbeta med
drama på detta sätt, dessutom finns det så många bra, fantasifulla, spännande
och intressanta böcker att hämta inspiration från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar